Välviljan

I vår värld finns många som vill väl. Ett av de främsta uttrycken för välvilja är att vilja styra upp, ordna till, systematisera, reglera och lagstifta, med den absoluta övertygelsen om att nu kommer det att bli bättre.

Det där är mänskligt och lätt att förstå.

Men när uppstyrandet blir en oskiljaktig del av vår civilisation, och vår tillvaro regleras av alltfler nya lagar, och de gamla dröjer kvar, vad händer då med vårt livsutrymme?

När allt mer styrs upp och allt mindre blir kvar till oss själva att ansvara för, värdera och handla efter?
I dag betyder det inte så mycket, kanske inte heller imorgon, men efterhand och i ökande grad.

"Välviljan" som många gånger säkert är alldeles äkta, kommer att krympa oss, det finns inget annat tänkbart scenario med den moderna människans regleringstakt.

Med den försåtliga tillvänjningen, anpassning i långsam takt, kommer vi att flytta tillbaka in i apkraniet igen, få av oss kommer begripa vad som egentligen skett.

Så därför redan nu, skulle vi någon gång kunna hejda oss när ryggraden ropar på ännu en ny föreskrift.