torsdag 23 juni 2016

Sydostbrotten


Arbetet på fyrskepp hör inte till det mest heta - finns det ens fyrskepp?

Finngrundet drog barmhärtigt ned sin ljusstyrka så att Sydostbrottens sken skulle framstå som starkare, mäktigare och mer intressant.

Alla visste ju ändå att när det talades om lyskraft, då tänkte man på Finngrundet.

Det här var ett opassionerat ickebråk som bara pågick. Fåniga gamla strukturer som ingen orkade göra upp med.

Fyrmästaren på Sydostbrotten hade en Patek Philippe på handleden som han blottade när fyrbiträdena någon gång testade hans auktoritet med en diskussion om något - vad som helst.

Biträdena var båda fallfruktsveganer, de hatade exempelvis tanken på att ta död på djur - även om slaktdjuren råkade vara "mycket lyckliga".

På en begränsad yta, som här på ett fyrskepp, kunde man bara ha en chef och en linje i alla frågor. En relativ ordning rådde, men det bubblade så klart under ytan.

Sydostbrotten var en tickande bomb.

Den briserade en eftermiddag i oktober när personalen på Finngrundet äntligen bestämde sig för att dra upp sitt stolta ljus till rättmätig styrka.